Förlåt för att jag typ ALDRIG skriver ngt :c 

Men har så sjukt dåligt fantasi just nu, fullt upp med läxor, kompisar och aktiviteter, hoppas ni fortsätter kolla in bloggen och ser om jag har uppdaterat!

Ska försöka skriva en del nu i helgen :) 

- Mickaela, kan du hjälpa mig med middagen? undrade Bill och flinade.

- Visst, flinade jag och gick med Bill ut i köket.

- Haha, nu får han ge henne sitt nummer, annars blir jag förvånad, skrattade Bill.

- Haha, jag med! 

Vi skrattade en liten stund innan vi samlade oss.

- Vad ska vi laga då? undrade jag.

- Inget.

- Men Bill, du bad mig hjälpa dig med middagen?

- Men bara för att Sofia och Tom ska få vara ensamma! Vi ska ringa och beställa pizza, flinade Bill.

Jag skrattade åt honom och gick fram och krama honom.

- Jag ringer, sa Bill och gick och hämta sin mobil.

Han ringde pizzerian och beställde pizzor.

Vi åkte iväg för att hämta pizzorna på en gång.

Sofia:

Tom hade nu tvingat mig att ge mitt nummer till honom. Jag skrattade.

- Jag ringer dig någon dag, flinade Tom.

- Okej, log jag.

- Är det kul att läsa tyska i skolan då? undrade Tom.

- Klart det är! sa jag och slog Tom på armen.

- Haha, aj! sa han.

- LOL! Så hårt slog jag inte, skrattade jag.

Efter att vi hade snackat och skrattat ett tag kom Mickaela och Bill tillbaka.

- Maten är här!! sa Mickaela och Bill i kör när dom kom innanför dörren.

- Äntligen! sa Tom och följde med ut i köket.

Jag satt kvar en liten stund.

Så snygg han var när han gick! 

När han vände sig om för att kolla om jag kom, reste jag mig upp och följde efter ut i köket.

Mickaela och Bill la upp pizzorna på tallrikar och vi började äta.

Vi satt vid bordet i ungefär en timme, såklart åt vi inte under hela tiden, vi snackade och mycket mer också.

När klockan var ungefär åtta så fick jag ett sms av mamma, hon undrade var jag var.

"Jag är hos Mickaelas pojkvän." 

"Mickaelas pojkvän?!"

"Ja, hon håller på och flytta hit, Bill och hans tvillingbror Tom bor här." 

"Jaha, men kom inte hem försent."

"Nejdå. :)"

Efter det slutade mamma skicka sms till mig.

Istället skickade sms med Marte, mycket roligare, fyfan vad jag saknade henne! Min bästa vän!

Jag snackade mycket med Tom.

Bill och Mickaela hade gått för att kolla på en film i Bills rum så jag och Tom var ensamma i vardagsrummet, jag ville inte verka feg och gå när vi blev ensamma.

Men sedan när klockan var runt tio gick jag.

- Hej mamma! sa jag när jag kom in till hotellrummet.

Hon satt i soffan och tittade på tv.

Klockan var drygt halv elva, de hade tagit en halvtimme att gå.

- Hej gumman, sa mamma och stängde av tvn.

Hon hade suttit uppe för att vänta på mig.

Jag gick in i badrummet, tvättade bort allt smink, borstade håret och gick och la mig.

Det hade varit en rolig dag och jag ville mer än gärna träffa dom allihop igen.

Mickaela:

- So you're Sofia? undrade Tom.

- Yes, I am, svarade Sofia-

- Hur fan kunde han veta vad jag hette? undrade Sofia förvånat.

- Fint halsband, sa Tom i det ögonblicket Sofia hade frågat.

Jag kollade på halsbandet, det var ett silverhalsband som det stod "Sofia" på.

- Ditt halsband kanske? flinade jag.

- Just det, haha, skrattade Sofia.

- Thanks Tom! sa hon innan vi gick ut i köket.

- Haha, verkar som om Tom tyckte du var lite söt, flinade jag.

Sofia rodnade.

- OH MY GOD SOFIA! Du tyckte Tom var söt, ellerhur? flinade jag.

- Käften, skrattade Sofia.

Jag gick bort mot frysen och tog ut glass.

- Vill du ha glass? undrade jag.

- Visst, flinade Sofia.

Jag gav henne en glassbåt och tog en till mig själv.

Vi gick in till vardagsrummet igen, där satt nu Tom och Bill.

Jag satte mig i ena fåtöljen, Bill satt i den andra så Sofia kunde bara sätta sig i soffan med Tom.

- Vadfan Mickaela? sa Sofia.

- Haha, är jag inte snäll? flinade jag.

Sofia låtsades som att det inte alls var någon big deal att sätta sig bredvid Tom så hon satte si bredvid honom.

Jag hörde Bill och Tom snacka om något på tyska, jag hann inte uppfatta något, jag hade ju aldrig läst tyska.

Jag slängde en blick på Sofia, det såg ut som hon var koncentrerad.

- Sofia, vad är du koncentrerad på? undrade jag.

- Vad Bill och Tom snackar om, skrattade hon.

- Kan du tyska? 

- Ja, jag har läst det sen sexan, går ju i nian nu, flinade hon.

- Går du bara i nian? undrade jag. Jag trodde hon var äldre än 15, trodde att hon kanske var 17 som mig.

- Haha ja, flinade hon.

- Haha, trodde du var 17 som mig, sa jag.

- Det är jag inte, flinade hon.

- Vad snackar dom om då? undrade jag.

- Dig och mig, skrattade Sofia.

- Haha, what the fuck? skrattade jag.

Bill och Tom fattade och tittade på mig med förvånade blickar.

- What? undrade Bill.

- Haha, pratar du och Tom om mig och Sofia? undrade jag.

- Hur...? undrade Tom.

- Jag har läst tyska i tre år, flinade jag.

- Bill, du och jag kan nog inte ha hemligheter så länge Sofia är här, haha, skrattade Tom.

- Haha, lycka till! sa jag och gjorde tummen upp.

- Sofia, vad sa dom? undrade jag.

Tom och Bill såg så roliga ut när dom inte förstod vad vi sa.

- Dom sa typ att du o Bill ska gå ut och äta någon dag och Tom tycker jag är söt och ska fråga om mitt nummer, berättade Sofia.

Jag satt tyst i en sekund, två sekunder, tre sekunder sen började jag skratta, riktigt mycket.

- Varför skrattar du? undrade Bill.

- Haha, Tom, jag är jävligt förvånad att du inte har frågat Sofia om ditt nummer än, skrattade jag. Du som alltid är så jävla tuff och skryter.

Tom och Bill började skratta dom med och efter ett tag hängde Sofia med och började skratta hon också.

Ingen fantasi nu :c 

Efter några dagar var det dags för mig att träffa Mickaela igen.

Vi hade smsat varandra varje dag och nu skulle vi träffas igen.

- Mamma, jag ska gå och träffa Mickaela, vi ses sen, ropade jag innan jag öppnade dörren och gick ut.

Jag hann inte höra vad mamma svara innan jag stängde dörren.

Jag tog upp mobilen och smsade Mickaela.

"Jag går från hotellet nu, vi ska fortfarande träffas va? :)" 

"Ja, jag är halvvägs redan :)"

"Oj, då får jag nog skynda mig? :P" 

"Nej det är lugnt, vi kommer fram ungefär samtidigt :)"

Jag svarade inte på de smset utan gick mot centrum där jag och Mickaela hade bestämt att vi skulle träffas.

Jag fick anstränga mig för att komma ihåg vägen till centrum men när jag kom ihåg vägen så gick det ganska bra.

När jag kom fram såg jag Mickaela, hon vinkade åt mig och jag skyndade mig fram till henne.

- Heeeeeeeeej! sa hon och log.

- Hejhej! svarade jag.

Vi stod och snackade med varandra ett tag.

- Vill du följa med hem till mig? undrade Mickaela.

- Visst, log jag.

Mickaela började gå och jag gick efter.

- Wow, bor du här? undrade jag när jag såg de höga huset framför mig, som såg väldigt lyxigt ut.

- Nej inte än, men håller på att flytta in, Bill och Tom bor här, flinade hon.

- Aha..

Vi tog hissen upp och gick in i deras lägenhet.

När vi hade kommit in blev vi mötta av Bill i hallen.

- Hi! log han och kysste Mickaela.

- Hi! Bill, this is Sofia, Sofia, this is Bill, sa Mickaela.

- Hi Bill, log jag.

- Hi, sa Bill och log tillbaka.

Jag följde efter Mickaela in i vardagsrummet där jag såg någon annan sitta i soffan.

- Är det Tom? undrade jag.

- Ja, log Mickaela.

När han hörde att vi sa något vände han på huvudet.

Jag började rodna.

- Det är lugnt, han kan inte svenska, log Mickaela.

- Okej, log jag.

Han var faktiskt ganska söt.

Sorry det blev lite men hinner inte mer nu<3 

- Dansa med mig Tom! skrattade hon.

- Haha, okej, sa jag och reste mig upp och hon tog min hand och drog mig till dansgolvet.

Vi stod och dansade tillsammans i ett par låtar sedan började hon klänga på mig.

Efter ett tag gick vi från dansgolvet och åkte till hotellet jag skulle sova på..

Sofia:

Jag och mamma hade kommit tillbaka till hotellet och satt i soffan och bara chillade lite.

- Sofia, jag har tagit med några filmer, ska vi se på någon? undrade mamma.

- Ja, log jag.

Mamma gick och hämtade filmerna hon hade med sig.

- The last song? 

- Ja, det var länge sedan jag såg den, log jag.

Mamma satte i filmen i dvdn och startade filmen.

När det närmade sig slutet och Ronnies pappa dog, började jag gråta.

Mamma skrattade åt mig.

- Vad? 

- De är ju inte på riktigt äns en gång.

Herregud. Jag var den känsliga av mig och mamma, klart jag gråter om någon dör?! Även om det var på riktigt eller bara i en film.

- Men ändå!! Du vet att jag är den känsliga.. muttrade jag.

Mamma flinade och fortsatte kolla på filmen.

Jag vill inte stanna här så jag gick in till badrummet, tvättade bort sminket, borstade tänderna och gick in till rummet jag skulle sova i.

Jag satte på mig min pyjamas och kröp ner i sängen.

Jag somnade snabbt och försvann djupt in i mina drömmar.

Nästa morgon vaknade jag av att mamma kom in i mitt rum.

- Sofia, det är dags att vakna, klockan är tio.

Jag brydde mig inte och försökte somna om.

- Sofia! 

Jag gnydde och öppnade ögonen.

- Mamma, seriöst?! Du väcker mig klockan tio, på en semester?! 

- Ja, vi ska ju ut i stan, log hon.

- ÅHHH! 

Jag drog täcket över huvudet och försökte ignorera att mamma höll på.

Tillslut kunde jag inte ignorera henne mer utan reste mig motvilligt upp och gick in i badrummet och duschade.

När jag kom ut från duschen tog jag på mig ett par vita shorts, ett svart linne och satte upp håret i en hästsvans.

Jag tog mascara och lite läppglans och sen gick jag ut från badrummet.

- Ska vi gå ut på stan nu då? undrade mamma.

- Visst, sa jag och gick mot dörren för att sätta på mig mina skor.

Bill:

Jag log för mig själv.

Den här underbara tjejen, som jag stog och kramade just nu var min, bara min.

Jag älskar henne så sjukt mycket, jag kommer aldrig släppa henne.

Hon tog sig loss från mitt grepp om henne och tittade mig i ögonen.

- Varför är du så underbar, men inte jag? undrade hon och tittade ner.

- Mickaela, du är underbar! 

- Men du bara fixar middag, och är helt jävla underbar och jag har aldrig gjort något sånt för dig..

Jag tog mitt finger och lyfte på hennes huvud så hon tittade mig i ögonen.

Sakta närmade jag mig hennes läppar, och kysste henne igen.

När jag sedan hade avslutat kyssen viskade jag:

- Du behöver inte göra något, utom att älska mig.

- Aw, Bill..hon tittde på mig, fortfarande med tårar i ögonen.

Så vacker hon var.

Jag satte mig ner på stolen igen och klappade på mina lår.

Hon satte sig i mitt knä som jag hade bett henne om och sedan tog jag min gaffel, tog upp mat på den och matade henne.

Hon skrattade när hon såg att gafflen var påväg mot henne.

- Gapa, sa jag.

- Haha, okej, sa hon och gapade.

Sen tog jag mat till mig själv, och där satt jag i en halvtimme och bara matade henne och mig själv.

Hon skrattade nästan hela tiden när jag matade henne.

Nu pussade hon mig på näsan och jag kände hur jag fick mat på näsan.

- Trevligt Mickaela! sa jag och tog upp servetten som låg bredvid mig och torkade bort maten från näsan.

- Men vad gör du?! Du var ju gullig i det! sa hon och gjorde en ledsen min.

- Haha, sorry älskling, sa jag och flinade.

Hon räckte ut tungan mot mig.

Med min arm som var runt om henne drog jag henne närmre mig och kysste henne.

Hon öppnade sin mun och hennes tunga slank in i min mun.

Flera gånger hade vi suttit och pussats, kyssts och hånglat men alla gånger kände jag den där varma känslan i magen.

Jag är verkligen kär, tänkte jag för mig själv.

Och jag hopppades att Mickaela var lika kär i mig.

När vi var klara på resturangen tog vi min bil och åkte hem till lägenheten.

Tom hade åkt ut för att träffa en tjej och skulle vara borta hela natten, han hade bokat ett hotellrum för att jag och Mickaela skulle få natten för oss själva.

- Tom har åkt? undrade hon när vi kom in i den mörka lägenheten.

- Ja, vi har hela natten för oss själva, log jag.

- Aw, sa hon samtidigt som hon tog av sig skorna.

Jag gick och tände lamporna så att vi kunde se något, det var ju kolsvart.

Tom:

Jag kunde lätt lista ut vad Mickaela och Bill skulle göra inatt.

Dom skulle titta på film, mysa med varandra, gå till sängen, och sen efter ja, jag vet inte hur länge skulle dom somna.

Jag skrattade lite för mig själv medans jag koncentrera mig på vägen.

Skulle till en fest där jag skulle träffa en tjej.

När jag var framme vid festen, stängde jag av motorn, öppnade dörren och klev ut.

Jag skyndade mig in för att inte bli fotad av papparazis om det var någon där.

När jag kom till entrén såg jag tjejen jag skulle vara med.

- Hej! sa jag och kramade om henne och vi gjorde dom klassiska kyssen på kinden.

- Hej, svarade hon.

Jag la min arm om henne och vi gick in till själva festen.

När maten kom la jag ifrån mig mobilen och åt.

Kändes som evigheter sen jag var på en resturang.

Medans vi åt fick jag ett sms.

Jag tog snabbt upp mobilen och kollade, det var från Marte.

"HEEEEJ<3<3<3 Saknar dej!! :'''c<3<3"

Jag log för mig själv, men började nästan gråta, jag saknade henne så mycket.

"HEEEEEEJ<3<3<3<3 Jag saknar dej med bästa vän! :''''c<3<3" 

Jag tryckte på skicka och återgick sedan till min mat.

Mickaela:

Sofia var...snäll.

Det skulle bli kul att träffa henne igen.

Jag log för mig själv medan jag steg ut ur taxin.

Jag gick mot hissen för att åka upp till Bill.

När jag kom upp där uppe kom jag på att jag hade glömt min nyckel där inne dagen innan.

Jag hoppades att Bill eller Tom var hemma, så jag knackade på dörren.

Efter en bra stund kom Tom och öppnade.

- Äntligen, flinade han.

- Vad? undrade jag.

- Haha, du ska få se, flinade han.

Vad var det med honom? 

Jag brydde mig inte om det utan gick istället in i lägenheten, tog av mig skorna, hängde jackan och väskan och gick sedan in i vardagsrummet och satte mig i en av fåtöljerna.

- Ey, Mickaela, kom! ropade Tom.

Jag suckade och ställde mig upp och gick till honom, han satt i köket.

- Vad är det? undrade jag när jag kom ut i köket.

- Vi ska åka till ett ställe, flinade han.

- Vad för ställe?

- Det får du se, sa han och blinkade med ena ögat.

Jag himlade med ögonen.

- Tom, vad ska vi göra?

- Det får du se, sa han, fortfarande flinandes.

- Men! Ingen dejt i allafall för jag har redan Bill och det vet du! Och jag vet att Bill har sagt att du e avundsjuk! sa jag och log retsamt.

- Pfft, skulle jag vara avundsjuk på er? Haha, you wish honey! 

- Ha-ha-ha, jätteroligt, men kör mig till det där stället nu då! 

Jag fick gå ut i hallen igen och sätta på mig skorna, jackan och ta min väska igen.

Tom hann ut före mig.

Tillsammans gick vi bort till hissen och åkte ner.

Jag undrade var det var han skulle köra mig.

Och var är Bill?

Jag tog upp mobilen och smsade honom.

"Var är du? <3 Puss" 

Han svarade mig inte, tyckte det var lite konstigt men tänkte att han kanske jobbade eller något fortfarande så han kanske inte hade tid just nu.

Tom parkerade framför en resturang.

- Tom? Vad gör vi här? undrade jag.

- Kom, flinade han.

Jävla Tom! Varför kunde han inte svara mig?! 

- Tom vafan svara mig! väste jag.

Han skrattade bara åt mig och gick i förväg.

- Men Tom berätta!! jag var irriterad nu.

Jag sprang motvilligt ifatt honom och vid det här laget var vi vid ingången.

- Haha, här ifrån får du klara dig själv, flinade Tom.

- Tom?! ropade jag efter honom när han sprang iväg.

En ung tjej kom ut till mig.

- Hej! Är du Mickaela? undrade hon glatt.

- Ja, hurså? undrade jag.

- Följ med mig, log hon.

Vad höll alla på med?

Jag suckade och följde med.

Hon tog mig till baksidan av resturangen.

- Vad gör vi här? undrade jag.

Hon svarade inte.

Sen när vi hade rundat hörnet, såg jag Bill stå i dörröppningen.

Oh my god, så vacker han var! 

- Bill?.. v-vad g-gör du här?! stammade jag.

- Överraskning! log han och öppnade sina armar.

Jag sprang mot honom och kramade om honom hårt.

- Jag älskar dig Bill! sa jag.

- Jag älskar dig med Mickaela! 

Vi stog och kramade varandra ett tag sedan gick vi in på resturangen.

Där inne var det helt mörkt, utom vid ett bord, där det stog stearinljus och blommor.

- Åh Bill, log jag.

Han tittade på mig och kysste mig.

Vi gick och satte oss vid bordet.

Så romantiskt...

En servitris kom med mat.

- Du är så underbar Bill, log jag och tog hans hand som låg uppe på bordet.

- Mickaela, jag gör detta för att jag älskar dig! Du är världens sötaste, finaste, och världens bästa! sa han.

- Aw, Bill! sa jag, reste mig upp och gick bort till Bills sida av bordet.

- Jag älskar dig, sa jag och kysste honom.

Han besvarade kyssen.

- Jag älskar dig med, kommer alltid att göra det, sa han.

Mina ögon hade fyllts med tårar, glädjetårar.

- Mickaela, gråter du? undrade Bill oroligt.

- Nej, det är okej, jag blev bara tårögd för att du är så underbar.. sa jag och snyftade.

Han ställde sig upp och kramade mig.

Jag fortsatte titta runt lite i affären och gick sedan vidare.

När jag gick in på H&M såg jag Mickaela igen.

Hon log mot mig och kom fram till mig.

- Här, ta mitt nummer, sa hon och log samtidigt som hon gav mig en liten lapp.

- Tack, sa jag och log.

- Så lite så, sa hon och log ännu mer.

Jag la ner lappen i min väska.

- Men jag måste tyvärr gå, smsa mig, log Mickaela ursäktande.

- Okej, sa jag och såg Mickaela gå iväg.

Jag fortsatte titta runt i en massa affärer sen var de dags att träffa mamma igen vid ett ställe vi hade bestämt.

- Hej, har du haft kul? undrade mamma när hon hade kramat om mig.

- Ja, jag fick Bill Kaulitz flickväns nummer, sa jag och log.

- Vad kul! Var hon trevlig? undrade mamma.

- Ja, sa jag och log bredare.

Mamma log mot mig och vi började på tillbaka mot hotellet.

När vi kom in på hotellet gick jag till badrummet och duschade.

Vi skulle gå ut och äta så jag ville fixa mig lite.

Jag tog fram ett par svarta leggings, ljusblå, slitna shorts och ett ljuslila linne.

Sedan när jag hade tagit på mig kläderna så gick jag in till badrummet igen och plattade det, satte upp luggen i en klämma.

Jag tog fram min sminkväska, tog upp mascaan och kajalen.

Jag sminkade mig snabbt och sedan gick jag ut till mamma som redan var klar.

- Är du klar? undrade hon.

- Ja, sa jag och gick mot dörren där jag hade ställt ett par skor jag skulle ha på mig.

Jag satte på mig skorna och gick ut i korridoren med mamma efter mig.

När hon hade låst dörren skyndade hon sig ifatt mig.

- Mamma, jag vill inte åka hissen! gnällde jag.

- Nehe, gå i trapporna då om du vill, flinade hon.

- NEJ! Jag åker hellre hiss, orkar inte gå ner för dom trapporna i dessa klackarna.

Jag skyndade mig i hissen för att hinna åka ner innan mamma kom in men jag hann inte.

- Haha, än lyckas du inte, retades mamma.

- Tyst med dig! En dag kommer jag, skrattade jag och hissen började åka neråt.

- Haha, you wish! Du kommer aldrig lyckas! 

- Joo! När du är gammal och knappt kan gå längre, flinade jag.

- Men det gälls inte då, sa mamma och gjorde en sur/ledsen min.

- Meeeen! gnällde jag.

Vi gick ut ur lobbyn, ut på gatan och började leta efter en resturang man kunde gå till.

Det var inte ofta jag gick i högklackat, gjorde det när vi skulle på resturang eller något.

Jag kom på att jag hade kvar Mickaela lapp i väskan och tog upp den.

Samtidigt tog jag upp min mobil så jag kunde lägga till numret.

När jag hade lagt till numret smsade jag.

"Hej :P" 

"Är det Sofia?" 

"Ja :P" 

"Haha, okej, hej :P" 

- Ska vi äta här? undrade mamma plötsligt.

- Mm, mumlade jag utan att äns kolla vad det var vi gick in på.

Jag fortsatte smsa med Mickaela tills mamma väckte mig ur mobilvärlden.

- Hallå? Ska du kolla vad du vill ha eller?

- Haha, oj, ja, sa jag och tog upp menyn som låg på bordet framför mig.

Jag kollade igenom vad det fanns, det var en pizzeria.

Jag bestämde mig för en Hawaii och ett glas coca cola.

- Vad ska du ha? undrade mamma.

- En Hawaii och ett glas coca cola, sa jag.

- Okej, log mamma.

Jag log snabbt tillbaks innan jag svarade på Mickaelas senaste sms där det stog: "Hur länge är du i LA då? :)" 

"I ungefär tre veckor till :)" 

"Okej, då kanske vi kan träffas någon mer gång? :)"

"Ja, hade väl varit kul :)" 

Jag hörde att mamma pratade med en servitris och beställde maten och drickan.

- Vem smsar du med? Du vet att det blir ganska dyrt, sa mamma.

- Mickaela. Ja, men jag kan betala det själv, sa jag och log.

Jag hade ju faktiskt sparpengar.

- Haha, okej då, men jag kan betala det, sa mamma och log.

- Men mamma, nej, det är lugnt, du har seriöst betalt för denna resan då kan jag väl få betala något? undrade jag.

- Som du vill, flinade mamma.

- Yay, sa jag och log ett töntigt leénde.

Jag återgick till min mobil där jag hade fått ännu ett sms av Mickaela.

"Vilken dag kan du? :D" 

"Ehm, jag vet inte, vilken som tror jag, dudå? :)" 

"Jag vet inte riktigt, man vet aldrig vilken dag Bill har ledigt, men vi kan väl höras? :)" 

"Jadå :)"